Jenniejen

Gårdagen var minst sagt inte en vanlig tisdag hos familjen Holm/Chang. Livia vaknade med 40,3 i temp, var låg och orkeslös och tabletterna ville inte riktigt hjälpa. När hon senare hade 40,6 fick hennes mamma panik. Jag tänkte att så hög feber kan inte vara bra, och efter kort konsultation med min mamma gick signalerna till 112. Första gången jag slog de siffrorna. Ambulansen kom, och en stund senare var vi på väg till Östra sjukhuset. Nu i efterhand hade vi nog kunnat ta vår egen bil in i ganska lugn och ro, men den här mamman visste varken ut eller in och ville bara ha hjälp.

Älskling Livia var superduktig hela dagen, och efter febernedsättande var hon vid gott mod, trots att tempen fortfarande låg kring 39. Efter urinprov, blodprov och titt i öron och hals med mera konstaterades att boven var Urinvägsinfektion. Skönt tänkte jag, då blir det antibiotika och så får vi åka hem. Men icke. Är barnen under 2 år vill de kolla mer grundligt vad orsaken till det hela kan vara. De vill också ta urinprov varje dag för att se att antibiotikan hjälper. Så vi är fortfarande inskrivna på sjukhuset, men hemma på permission. Vi ska tillbaka idag för ultraljud av njurarna, samt för att lämna nytt urin- och blodprov. Om ungefär en vecka ska vi dit för att kolla njurarna med ännu en undersökning. Då ska radioaktivt (!) ämne sprutas in som letar sig till njurarna, och efter det fotograferas de för att se njurfunktion med mera. Trots mycket undersökningar är jag glad och lugn att de tar det på allvar och kollar upp henne ordentligt. Det de vill utesluta är att det är någon form av missbildning som orsakat infektionen.

Natten här hemma har varit okej. Lillstrumpan vaknade runt tre och fick Alvedon då febern låg på 39,6. När vi efter att ha sovit vidare i samma säng gick upp vid halv åtta låg febern på 40,4 igen... Måtte antibiotikan hjälpa snart så vi får ner den elaka febern!


I skrivande stund, trött Livia. Ser ni ID-bandet runt armen med? Världens finaste patient.