Slottskogen
Hej! Idag skiner äntligen solen, den har jag verkligen saknat det senaste. Dock känns det ju helt klart som att sommaren helt tagit slut nu. Visst kan det vara varmt och skönt men det är ju inget sol och bad-väder direkt.. Lite trist, men samtidigt hade jag nog ändå inte kunnat ligga vid stranden med lilla Livia så det är kanske lika bra.
Igår styrde jag och Livia kosan in till stan och Slottskogen där vi skulle träffa Åsa, en mamma från föräldragruppen, och hennes lille Oscar. Oscar är fyra dagar yngre än Livia, så de är nästan precis jämngamla. Lille Oscar var en exemplarisk liten promenadpojk och sov nästan hela tiden, medan Livia inte alls var på vagnhumör den här dagen (vagnen som hon ju annars brukar älska!) och protesterade högljutt mellan varven. När vi stannade och tog en fika och hon fick komma upp ur vagnen en stund var allt dock frid och fröjd. Det var en mysig eftermiddag, och även igår hade vi tur med vädret. Kul att träffa någon annan som precis som en själv är helt upptagen av detta lilla liv, och som faktiskt inte har något emot att spendera tre timmar med i princip bara bebisprat, haha!
Idag har vi tagit det lugnt hemma. Vi har varit ute och promenerat med Nova en ganska lång sväng, och sedan bara slappat hemma. Jag har kollat upp lite kring Livias kommande dop och tanken var att jag skulle ringa kyrkan för att boka tid, men då jag 12.40 lyfte luren för att ringa talade telefonsvararen om för mig att telefontiden kl.10-12 tyvärr var slut för dagen... Attans!
Så vart det fredag ju. För min del ser dagarna ju ungefär likadana ut oavsett veckodag, men nu kommer ju Ted vara hemma med oss två dagar, det är ju mycket trevligt :) Imorgon ska vi dessutom ut till Tjörn där det stundar bröllop mellan Sara och Peter! Åh hoppas solen skiner på dem imorgon!
Avslutar med två bilder tagna de senaste dagarna med mobilen, tjingeling!
"Jag är en vanlig kanin..."
I Slottskogen (innan jag vaknade och INTE ville åka mera vagn)
Igår styrde jag och Livia kosan in till stan och Slottskogen där vi skulle träffa Åsa, en mamma från föräldragruppen, och hennes lille Oscar. Oscar är fyra dagar yngre än Livia, så de är nästan precis jämngamla. Lille Oscar var en exemplarisk liten promenadpojk och sov nästan hela tiden, medan Livia inte alls var på vagnhumör den här dagen (vagnen som hon ju annars brukar älska!) och protesterade högljutt mellan varven. När vi stannade och tog en fika och hon fick komma upp ur vagnen en stund var allt dock frid och fröjd. Det var en mysig eftermiddag, och även igår hade vi tur med vädret. Kul att träffa någon annan som precis som en själv är helt upptagen av detta lilla liv, och som faktiskt inte har något emot att spendera tre timmar med i princip bara bebisprat, haha!
Idag har vi tagit det lugnt hemma. Vi har varit ute och promenerat med Nova en ganska lång sväng, och sedan bara slappat hemma. Jag har kollat upp lite kring Livias kommande dop och tanken var att jag skulle ringa kyrkan för att boka tid, men då jag 12.40 lyfte luren för att ringa talade telefonsvararen om för mig att telefontiden kl.10-12 tyvärr var slut för dagen... Attans!
Så vart det fredag ju. För min del ser dagarna ju ungefär likadana ut oavsett veckodag, men nu kommer ju Ted vara hemma med oss två dagar, det är ju mycket trevligt :) Imorgon ska vi dessutom ut till Tjörn där det stundar bröllop mellan Sara och Peter! Åh hoppas solen skiner på dem imorgon!
Avslutar med två bilder tagna de senaste dagarna med mobilen, tjingeling!
"Jag är en vanlig kanin..."
I Slottskogen (innan jag vaknade och INTE ville åka mera vagn)
Livia en månad
Halloj! Nu har jag varit hemskt dålig på att uppdatera, igen...
Här hemma har vi så smått kommit in i en vardag. Lillan är såklart helt underbar. Hon sover i vaggan på natten, vaknar för att äta men sover oftast vidare bra. Hon äter bra, om än lite ofta och länge om du frågar mig :) Och hon är i övrigt en väldigt snäll och nöjd bebis.
Och tiden går så fort! Dagarna bara flyger iväg, och idag är hon redan en månad. Det är så fascinerande för nästan varje dag gör hon något annorlunda eller bara ser större och vaknare ut, mys! Nu uppskattar hon mobilen som hänger över skötbordet, och häromdagen introducerade vi babygymmet, som också det var roligt.
Igår var vi på BVC för tredje gången, och nu väger hon 4105g och är 53cm lång, alldeles lagom och på sin kurva.
Så nu vart man mamma. Föräldrar. Familj. Det är fortfarande lite svårt att ta in, men jag tycker det är alldeles underbart. Att livet skulle bli "såå annorlunda" som så många uttryckt det har jag faktiskt inte märkt. Visst sover jag färre timmar, och visst kretsar mitt liv mer kring bajs, amning, kräk och tvätt av små kläder. Men framförallt har jag fått ett liv till i min närhet, en fantastisk liten person till att älska, och en massa kärlek att ge. Jag ska inte säga att allt är rosenrött och superenkelt, men det är långt ifrån så jobbigt som så många velat få mig att tro. I alla fall inte än så länge. Och jag tänker njuta så länge det varar.
Tiden att sitta såhär och skriva kortas dock ner. Nu hör jag att lillan börjar vakna inne i sin säng, och älskling trillar alldeles strax hem från jobbet. Jag avslutar med några bilder på lillan, så hörs vi snart igen.
Här hemma har vi så smått kommit in i en vardag. Lillan är såklart helt underbar. Hon sover i vaggan på natten, vaknar för att äta men sover oftast vidare bra. Hon äter bra, om än lite ofta och länge om du frågar mig :) Och hon är i övrigt en väldigt snäll och nöjd bebis.
Och tiden går så fort! Dagarna bara flyger iväg, och idag är hon redan en månad. Det är så fascinerande för nästan varje dag gör hon något annorlunda eller bara ser större och vaknare ut, mys! Nu uppskattar hon mobilen som hänger över skötbordet, och häromdagen introducerade vi babygymmet, som också det var roligt.
Igår var vi på BVC för tredje gången, och nu väger hon 4105g och är 53cm lång, alldeles lagom och på sin kurva.
Så nu vart man mamma. Föräldrar. Familj. Det är fortfarande lite svårt att ta in, men jag tycker det är alldeles underbart. Att livet skulle bli "såå annorlunda" som så många uttryckt det har jag faktiskt inte märkt. Visst sover jag färre timmar, och visst kretsar mitt liv mer kring bajs, amning, kräk och tvätt av små kläder. Men framförallt har jag fått ett liv till i min närhet, en fantastisk liten person till att älska, och en massa kärlek att ge. Jag ska inte säga att allt är rosenrött och superenkelt, men det är långt ifrån så jobbigt som så många velat få mig att tro. I alla fall inte än så länge. Och jag tänker njuta så länge det varar.
Tiden att sitta såhär och skriva kortas dock ner. Nu hör jag att lillan börjar vakna inne i sin säng, och älskling trillar alldeles strax hem från jobbet. Jag avslutar med några bilder på lillan, så hörs vi snart igen.
