sometimes the hardest thing is the right thing in the end....

Nu har han åkt. Min fina häst... det var riktigt jobbigt att se honom åka iväg där i transporten. Jag försökte hålla borta de flesta tårarna medans köparen var där, men sen bara forsade det.... Jag är inte orolig för att jag gjort fel, men det är ändå väldigt jobbigt. Cecilia, den nya ägaren, verkar toppenmysig, och hon lovade att höra av sig så fort de kommit fram. Hon sa också att hon gärna ville ha mailkontakt och skicka bilder på honom och så. Och ville jag komma och hälsa på var det bara att säga till! Det känns väldigt bra, och jag hoppas att jag får tummen ur och gör det någon gång.

Som om det inte vore nog med känslor för idag, så ska jag och Ted iväg om ca 1 timme och titta på valpar.... Haha, så typiskt mig, kan liksom inte hejda mig och ta det lite lugnt... De är leveransklara redan nu, men jag har bett om att ifall vi bestämmer oss för att vi vill ha en, att den ska få stanna kvar några extra dagar så jag hinner köpa grejor och andas lite. De har en tik kvar, och vill vi ha den så är den vår... (kommer nog vara väldigt svårt att inte vilja ha den!) Så nu väntar snart ett jäkla jobb med en liten bebishund, men mysigt ska det bli minsann!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0